jag blev lovad en operation . men så. 26år 43kg.

efter min andra operation blev jag lovad en operation inom 6 månader om jag skulle ta enanton-sprutan i 6 månader och jag inte blev bättre.
detta säger dem nu att det inte är möjligt och läkaren säger att han aldrig sagt det.
jag har den svåraste graden endometrios och i månader nu har jag bara varit sängliggandes pga smärtorna och pga att jag minskat så mycket i vikt. jag får inte i mig så mycket mat och får jag i mig maten så springer jag på toa direkt.
jag har för längesedan slutat kämpa.
jag orkar inte mer.
det är nu min mamma som istället kämpar för mig.
jag har lagt av.
jag antar att det vore annorlunda om jag hade varit läkarens doktor.
för 2år sedan vid min första operation kunde jag få barn, då hade jag minsann ingen endometrios utan bara sammanväxningar och cystor.
vid denna operation konstaterade dem att jag hade den svåraste graden endometrios och att jag inte kommer kunna få barn.
läkaren tyckte att det var konstigt att dem inte kunde se redan vid första op att jag hade endometrios, för det kunde man se med blotta ögat i mitt fall, det roliga var att läkarens namn står med i journalen från min första op, att han faktiskt var med redan då och bedömde, så han ifrågasätter tydligen sig själv också.
nu mina vänner så väntar jag på en second opinion från endometrioscentrumet i uppsala, enligt min nya läkare skulle det ta från 6månader upp till 1år att få komma dit, bara för att bli undersökt, inte för en operation..
varför jag blev lovad en ny op inom 6månader var för att min högra äggledare är fylld med vatten, detta är med läkarens ord... ett organ som inte längre fungerar och som man lika gärna kan ta bort för att inte i framtiden på komplikationer såsom att den växer eller får infektion, (den skapar även smärta) på mig och det var också en av anledningarna, men tydligen som läkare får man slänga ur sig vad som helst och ge en patient hopp för att sedan ta tillbaka det man lovat och säga att: det har man aldrig sagt..
det är tydligen så läkare jobbar, att först ge sin patient lite hopp och livskvalité och sedan bara dra undan mattan.
är det etiskt rätt?
det är inte så jag får lära mig på min AT utbildning, men det kanske är annorlunda efter några år i branchen.

Ja!! jag är bitter. jag är riktigt jävla bitter.
tog kontakt med min första gynekolog när jag var 17. jag berättade om mina problem och berättade att mamma har endometrios, ingen klocka ringde för den gynläkaren heller och här står man eller ah ligger ett ex antal år senare... 9 jävla år senare med en diagnos som jag själv visste om att jag hade och jävligt barnlös...
är det rätt att gynläkarnas makt för att man inte får hjälp, förstör våra liv?
är det rätt att vi tjejer/kvinnor med endometrios inte ska få leva och ha livskvalité?